För flera år sedan var Peter Sjölund i Nynäshamn och berättade om DNA-forskning. Det var långt innan han blev en världskändis och medan föreningen fortfarande var relativt ny, jag tror vi var 1 eller 2 år gamla. Vi var många som testade oss, däribland jag. Skickade in proven till FtDNA och väntade med spänning på resultatet.
Som förväntat gav det många träffar, men det var inte så många jag kunde hitta i min vanliga pappersforskning. Några av dem hade så pass mycket DNA gemensamt med mig att de borde vara relativt nära släkt, kusinbarn eller kusinbarnsbarn, i alla fall inte flera hundra år avlägset.
Jag skrev till ett par av dem, men vi lyckades inte hitta den gemensamma anan. Delvis för att de inte hade forskat speciellt mycket, och nästan inget på sidogrenar. Jo, en hittade jag faktisk, men henne hade jag redan fått bekräftat släktskapet med via Disbyt, nu blev det 100% säkert att vi var släkt. Henne har jag även besökt för något år sedan nere i Trelleborg.
Familjen Mangels, Heiko är han med skägget.
Men så härom året, mitt under en semester resa med husvagnen, fick jag ett mail från en viss Norbert Mangels i Hamburg. Han skrev till mig att jag hade ganska mycket DNA gemensamt med hans son Heiko Mangels, så mycket att vi borde vara nära släkt. Det var ju intressant.
Att jag har släkt i Tyskland är ju ingen överraskning eftersom min far var tysk, jag har halvbröder och en kusin samt deras barn, men ingen av dem heter Norbert i förnamn eller Mangels i efternamn.
Så det blev lite brev fram och åter för att försöka lösa hur vi var släkt.
Det var genom hans hustru, Ingelore Stülten vi var släkt, hennes farfars far är även min farfars far.
Så det var inte så avlägset vi var släkt, vår gemensamma ana hette Peter Stülten och dog 1900. Min far, alltså hans sonson hette också Peter Stülten och var född 1906 och dog 1977.
Det visade sig att Norbert hade en del foton av släkten, som han skannade in och skickade till mig, vilket jag blev väldigt glad för. Han kunde även berätta att två av den äldre Peter Stültens söner dog vid fronten under första världskriget, den ena (Ingelores farfar) dog i något som heter Werbuschki i Ryssland. Den andra dog någonstans på Västfronten.
Jag är bjuden till Hamburg att hälsa på familjen, men än så länge har det inte blivit av, vi får hur det blir längre fram.
En kuriositet i sammanhanget är att Heiko liknar min yngsta son Joon så mycket att de kunde vara bröder, men det är de alltså inte, släktdragen slår bara genom flera generationer senare.
Så DNA-tester kan plötsligt ge nya släktingar.
Men jag har fortfarande några med mycket DNA gemensamt där det inte har lyckats hitta den gemensamma anan än, det skall lyckas, skam den som ger sig.
Hans-Peter Stülten
Copyright till text och foto Hans-Peter Stülten
Texten får kopieras med upplysning om källa och upphovsman.
