Med risk för att bli tjatig tänkte jag än en gång återvända till frikyrkorörelsen. Jag inser mer och mer hur påverkad jag är av att ha vuxit upp med baptiströrelsen och arbetarrörelsen. Vi är nog många som har rötter i någon av folkrörelserna.

I slutet på denna berättelse visar jag hur man kan forska i frikyrkorörelsens arkiv. Hur man kommer åt arbetarrörelsens arkiv kan jag berätta en annan gång.

Bilden föreställer min mormors farmor Vilhelmina Wallin och mormors farfar Johan Erik Jacobsson.

Vilhelmina Wallin föddes 1842 i Toresunds socken och dog 1901 i Mariefred. Hon var dotter till trädgårdsmästaren vid Hista säteri i Toresund Anders Wallin.

Johan Erik Jacobsson var son till den indelte soldaten nr 236 Jacob Spjut i Götlunda socken i Skaraborgs län. Johan var född 1835 och dog 1897 i Mariefred.

Makarna gifte sig i Toresund 1863 och fick tillsammans 10 barn varav tre dog i späd ålder. I början var Johan Erik statdräng och familjen flyttade ofta. Barnen är födda i Toresund, Åker, Överselö, Ytterselö och Kärnbo socknar. Så småningom blev Johan stenläggare och tillvaron blev mer stationär. Han byggde en stuga till familjen på Norra skogen i Mariefred som fick namnet Williamsro.

När jag ser denna lilla späda kvinna som fött tio barn till världen ser jag en viljestark kvinna. Hennes blick söker och hennes händer vittnar om hårt arbete.

Vilhelmina engagerade sig tidigt i frikyrkorörelsen och familjen blev baptister. Som så ofta på den tiden står det ”inte döpt” efter barnens namn i födelseboken. De frikyrkliga sågs inte med blida ögon av dåtidens präster. Trots sin spädhet hade hon modet att säga ifrån till överheten. Det berättas att kyrkoherdefrun i Mariefred vid något tillfälle fällde en nedsättande kommentar om fattiga statarungar, som dessutom var baptister. Vilhelmina bet då ifrån med att det var bättre att vara fattig och hederlig än rik och ohederlig. Tydligen hade någon av sönerna i prästfamiljen råkat i trubbel med rättvisan.

Frikyrkorörelsen

Frikyrkorörelsen var en av de folkrörelser som växte fram under andra halvan av 1800-talet. De andra två stora var nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Man ville ha förändring av gamla auktoritära system och började ifrågasätta bland annat prästernas makt. Så kallade kolportörer reste runt på landsbygden och sålde religiösa skrifter och läste bibeln vid samlingar i hemmen. Man ansåg att vem som helst skulle ha rätt att läsa och tolka bibeln. Församlingsdeltagandet skulle bygga på frivillighet och gemenskap och inte på tvång. De två stora frikyrkorörelserna som först bildades var baptisterna och missionsförbundet. Det var egentligen inga stora skillnader dem emellan förutom baptisternas övertygelse om att dopet inte skulle förrättas förrän man var vuxen och själv kunde bestämma om man ville tro på Gud. Inom Missionsförbundet var man öppen för olika doptraditioner.

Det här med vuxendop har satt sina spår i min familj fram till i våra dagar, även om vi inte längre är troende baptister. Varken jag, mina barn eller barnbarn är döpta.

Både missionsförbundet och baptisterna drev omfattande missionärsverksamhet bland annat i Kongo och Kina. Ett mycket starkt minne från min barndom är när jag fick följa med morfar som hade söndagsskola i Betelkyrkan i Strängnäs och fick lägga pengar i en bössa. Pengar som skulle gå till ”hednamissionen”. Denna hednamission bedrevs alltså fortfarande på 1960-talet och längre än så.

År 2011 slogs Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistförbundet och Metodistkyrkan i Sverige ihop till ett gemensamt samfund under namnet Equmeniakyrkan.

Under nedanstående länk kan du läsa mer om samfundens historia.

https://equmeniakyrkan.se/kyrkan/equmeniakyrkans-historia/

Har du också frikyrkliga i släkten?

Det kan vara svårt att veta om ens förfäder har varit med i något frikyrkligt samfund. Ibland kan någon gnetig präst ha noterat detta i husförhörslängden. Men en titt i födelseboken brukar ge svaret.

Bilden nedan är ett utsnitt ur födelseboken för Mariefred 1906 då min mormor föddes. Där har prästen noterat ”icke döpt”, ett säkert tecken på att föräldrarna tillhörde en frikyrka. Har man då tur kan man hitta det lokala samfundets matriklar och se om de var medlemmar. Samfunden hade också en omfattande verksamhet i form av söndagsskolor, föreläsningsaftnar, utflykter och i viss mån välgörenhetsevenemang. Det brukar finnas fotografier där, om man har tur, ens förfäder finns med.

Mormors far, Johan Albihn, aktiv i baptistförsamlingen i Mariefred, reste runt i bygden och höll söndagsskola för barnen. En kusin till mormor, Edith Zamuhl, blev barnmorska och missionär i Kina (vet jag nu).

Som jag tidigare berättat så snubblade jag för ett antal år sedan över en missionär i Kongo som var folkbokförd i Sorunda. Då insåg jag vilken skatt frikyrkornas arkiv är. Där finns matriklar, brev, fotografier, minnesböcker med mera. Jag fick väldigt mycket hjälp av arkivarien på Missionsförbundet som kopierade och skickade handlingar till mig. Nu kan man hitta både Missionsförbundet och Metodistkyrkan via NAD. Baptistförbundets arkiv finns ännu inte där. Arkiven är fortfarande privata. På Ekumeniskyrkans hemsida kan man läsa om hur man kan få hjälp att söka https://equmeniakyrkan.se/kyrkan/arkivet/

Och här är länkarna till NAD

Svenska Missionsförbundet https://sok.riksarkivet.se/arkiv/HvNYFecRrH6d0G02H087k3

Metodistkyrkan https://sok.riksarkivet.se/arkiv/KPJYFecRrH6d0G02H087k3

Kuriosa

Ni kanske undrar över efternamnen Albihn och Zamuhl. Det var så att tre av bröderna i syskonskaran en period arbetade på Gustavsbergs porslinsfabrik. De hette Johansson i efternamn. Förmannen på fabriken tyckte att det var besvärligt med så många Johansson och bestämde att de skulle byta efternamn.

Min mormors far hette Johan Albin i förnamn. Han fick heta Albihn i efternamn. Bröderna hette Gustav Rikard och Olof Samuel. Det blev alltså Richards och Zamuhl i efternamn för dessa två. Och så heter deras avkomlingar än idag.

2020-09-02 Maria Landin